Ohhhh, ännu en högtravande rubrik! Måste skrivai n mig på någon kurs på universitetet så att jag kan ha något högtravande även efter rubriken.
Javisst, rätt och fel. Rätt är i princip allt som din mamma skulle bli glad av att höra att du gjorde. Fel är allt som din mamma skulle ifrågasätta. Måhända beroende på mamman ifråga men för tanken krävs det en nidbild av mammor.
Varför börja ogga, jo: jag överaskas ständigt över att folk orkar göra fel när det är så jävla lätt att göra rätt. Jag tänker främst på rätt och fel i fråga om saker man gör som påverkar andra människor. Saker som endast påverkar dig själv är endast din ensak. Vi tar ett beskrivande exempel. Vi tar en promenad!
Javisst, ute och går. Blir lite hungriga. Köper ett paket med tobakspinnar. Tänder en sådan och puffar på. Frid och fröjd och vi alla är glada. Dock så var det lite längre till destinationen än vad vi kom ihåg. Vi tar en buss! Innan bussen kommer ställer vi oss i det sköna vindskyddet, nice att inte bli blåst på. Skönt att få stå där det är vindstilla med sina medmänniskor och se tobaksröken sprida sig ibland oss…. varför pissar man på sina medmänniskor bara för att man är korkad?
Nu är pinnen slut. Jag kastar den nonchalant på marken är ser skithäftig ut. Kung av världen. Hoppas något litet djur sväljer skiten och dör. Det vore ju det bästa som skulle hända för då händer något iaf. Annars ligger ju skiten bara där och är ful tills dess att någon ANNAN gör något åt saken.
Jag ställer mig frågan hur det skulle se ut om folk plötsligt bestämde sig för att skaffa sig ett fint liv. Skulle de förändra sin omgivning eller skulle man söka sig till utopin, t yp högermannen som myntade ”Jag ska flytta till ett land som inte tar in invandrare” dvs till stället där allt är som det ska vara, enl honom måste jag pk-rätta migsjälv.
Vad skulle hänta med Husby t ex om folk kastade sina fimpar i lämplig behållare och inte genom balkong, på gatan eller genom badrumsfönstret? Skulle någon sörja om folk fattade mod och faktiskt tog med sig tidningen hem och inte bara halvvägs för att tröttna och slänga den i någon buske?
Kontentan är väl att jag är verklighetsfrånvänd men absolut inte förstår varför vi ska imponeras av civilisationens framsteg när vi i vardagen inte kan visa att vi faktiskt bryr oss om det som påverkar oss. Tänk närmiljö, barn (sina egna främst) och sina medmänniskor.
Jag hoppas 2008 blir året då allt blir bra i Sverige. När en våg av självinsikt sveper över landet och gör oss alla ödmjuka och fyllda med respekt inför varandra. Året då den svenska blåögdheten försvinner och man inser de problem som faktiskt finns inom gränserna.
David
